AKTUELL ARTIKEL

Pinot Noir

Pinot Noir var en av de första vilda vinrankor som människan tog sig an. Den odlades i Gallien redan när romarna anlände dit under 200-talet och har under de följande århundrandena planterats runt om i världen. I Bourgogne och Côte d’Or är jordmån, klimat och väder idealiska. Utanför Bourgognes jordar har den däremot svårt att finna sig tillrätta. Pinot Noir är en nyckfull druva som gäckar vinodlaren och kittlar nyfikenheten hos vinprovaren. Ena stunden är den charmig, gracil och lätt, nästa vrång, oåtkomlig och smaklös.

Den genetiska stammen är instabil. Den en gång enkönade plantan har utvecklats till att bli tvåkönad och förökar sig genom pollinering. Mutationerna ger ofta upphov till nya varianter. Det lär finnas mer än 1000 variationer i världen. (A Hansen « Burgundy ») Plantan dör i regel ut i ung ålder. När stocken blivit ca 30 år behöver den bytas ut och nu står vinodlaren inför en känslig fråga. Troligen får han en variant av sin tidigare planta, ett exemplar med avvikande profil.

Forskare och odlare har under de senaste 50 åren tagit fram många klonade plantor i försök att finna virusresistenta stammar och kvaliteten har inte alltid varit prioriterad. För att öka produktionen har man skapat druvor med stor avkastning, mer än 100 hl/ha, till nackdel för kvaliteten. Pinot Noirdruvan, som till ursprunget är liten till omfånget, ger bäst kvalitet med en avkastning på 30-45hl/ha.

Den vinodlare som nonchalerar druvans egenart får snart ångra sig. Hänsyn till den viktiga jordmånen är en av förutsättningarna för att få en produkt med bra kvalitet. Att välja en ranka som är ympad på rätt sätt är en annan. Om forskare och odlare tillsammans lyckas rädda de exemplar som är nära släktingar till sitt ursprung så kan vi fortfarande kan få njuta av dess charm vid någon vinprovning då och då